Anna - Life is easy if you wear a smile!

Jag har precis tittat på programmet "Gympaläraren" på SVT. Som ni säkert vet eller förstått älskar jag program som handlar om hälsa och träning, så detta programs namn klottrade jag ner direkt i almanackan när jag såg reklamen.

Programledaren Kalle undersöker det faktum att unga rör sig allt mindre nuförtiden, samtidigt som dom mår allt sämre.

Detta är ett ämne som väcker mycket känslor inom mig. Det behöver jag nog inte ens skriva, för jag tror ni förstått det i mina tidigare inlägg här på bloggen.

 

Just gympalärare är ett jobb jag faktiskt funderat lite på att bli. Tror dock att jag inte har det som krävs för att motivera och väcka dagens lata ungdomars intresse för sport och rörelse. Intresset för rörelse måste börja hemifrån, så när ungarna väl börjar skolan ligger man redan i underläge om dom bara tillåtits glo på mobiler, tv-apparater och datorer. Vi människor är lata av naturen, och vill inte röra oss mer än vi måste.

 

Jag är tacksam över att ha fått växa upp på en gård med skogen, ängar och skogsvägar precis utanför dörren. Och under en tid då mobilerna inte slagit igenom fullt ut.

Jag var mycket utomhus. I ladugården med föräldrarna, traskandes i skogen eller åkandes i pulkabacken bakom grannens hus. Eller så satt jag helt enkelt i vår stora sandhög och lekte med mina små plastdjur. Tänk så många timmar jag lekte med dom där djuren, ensam!

Jag gillade att leka ensam, jag trivs helt enkelt så. Och när jag ville ha sällskap hade jag 3 syskon att leka med.

Jag har härliga minnen av när vi lekte "På rymmen" under fina sommarkvällar. Två flydde och två jagade. Med en hel gård som lekplats har man tusentals olika lekar att välja mellan.

Eller pulkaåkningen under vintrarna, inte alls tokigt att bo i ett hus uppe på en höjd!

 

Ni fattar, jag fick det där med rörelse och lek direkt. Tyvärr är det långt ifrån alla som har det så, och det är tragiskt. I programmet sa en forskare att hans studie baserad på 1000 4-åringar, visade att enbart 30% av dessa barn rörde sig tillräckligt dagligen(om jag hörde rätt).

Tänk på detta när ni låter era barn sitta med diverse datorer, mobiler eller paddor istället för att leka. Barnen tycker att det är jättekul med elektronik, jag vet. Men bara för att det är roligt betyder inte det att det är nyttigt och bra.

Vi människor är gjorda för att röra oss, inte sitta och glo på skärmar.

 

Är ni inte övertygade än så tänk på kostnaderna. Förstår ni hur mycket pengar som just nu går till att operera magsäckar och behandla alla sjukdomar som kommer utav för lite rörelse? Och tänk vart alla dessa pengar kunnat gå till istället? Barn och ungdomars utbildning, äldreomsorg..  eller vad ni nu bryr er om för saker i samhället.

 

Tidigare under kvällen såg jag en snutt av programmet "Akuten". En gammal kvinna hade blivit påkörd av en bil och fått benen mosade, en medelålders man hade kört av vägen och brutit ryggen. Dessutom hade läkarna hittat en hjärntumör när dom kollade igenom hans kropp efter skador.

En läkare berättar för kameran att folk inte förstår vad som är viktigt i deras liv förrän det händer något allvarligt.

Det slutade med att tårarna rann nedför mina kinder, jag berördes så mycket av programmet.

 

Cancer är något jag inte ens önskar min värsta fiende. Samtidigt är jag på ett sätt glad över att ha drabbats eftersom jag numera är väldigt tacksam över allt runtomkring mig. Jag vet vad som är viktigt för mig och hur snabbt allt kan vända.

Därför njuter jag av varje dag jag får med mina nära och kära. Jag njuter av min numera goda hälsa och mitt nya sätt att se på livet.