Anna - Life is easy if you wear a smile!

 

Ludde har blivit förkyld, och har i sin tur smittat mig. Vi skulle egentligen åka över till en bekant så att Ludde och hennes son skulle få leka, men vi sköt fram dom planerna. Känns inte bra om vi går och smittar alla vi kommer i kontakt med.

Därför valde vi att gå en sväng istället. Vädret var kanon så jag packade ner Ludde i sittvagnen och kopplade vovven.

Först tänkte jag att vi skulle cykla, men på grund av förkylningen ville jag ta det så lugnt som möjligt. Så en lugn promenad fick duga.

 

Vi gick rundan där man passerar mjölkgården. Ludde gillar att kolla på maskinerna och jag på djuren. Djuren var utom synhåll idag, men bonden blandade foder så Ludde fick se lite maskiner igång.

Mats fick bondeyrket att se väldigt slappt ut, för han stod och hängde på blandarvagnen i väntan på att fodret skulle bli färdigblandat.

När han fick syn på oss kom han fram och pratade lite. Ludde såg något fundersam ut när Mats hälsade på honom, det var ju ett tag sen han träffade storbonden senast. Efter en stund fortsatte vi hemåt där lunchen väntade.

 

Det var skönt med lite sol för en gångs skull, så man får en gnutta D-vitamin och blir något gladare inombords. Det blir lätt lite tråkigt med bara grått och trist väder.

Imorgon hade jag(och Ludde), mamma och syrran planer på att åka en sväng till Norrtälje. Men vi tar det en annan dag eftersom Ludde blivit sjuk. Han är nämligen lite labilare i humöret när han inte är helt kry. Jag förstår honom, man känner sig lite extra nere när man är sjuk.

 

Nä, nu ska jag ta en macka och krypa till kojs!

Hör och häpna, Johnnie har köpt en ny mobil. En klösbräda!

 

Igår kom Peter över och hjälpte honom att komma igång med den. Varken jag eller Johnnie har någon som helst kunskap om klösbrädor, så det var tur att Peter kunde ställa upp.

 

Och svimma inte av förvåning nu, men Johnnie har till och med skaffat instagram! Frågade honom om han inte skulle börja blogga också, men där satte han stopp. "Vad ska jag skriva då? Idag gick det inge bra. Idag gick det ännu sämre. Idag gick det inte alls..?"

Instagram är i alla fall mer än vad jag har, men bloggen duger fint åt mig än så länge!

 

Har en känsla av att den här synen kommer bli vardag här hemma.. Bara han inte killar på mobilen allt för mycket här hemma så är jag nöjd.

Tror inte jag nämnt det än, men den 30/12 är det dags för läkarbesök igen. Bengt pratade senast om att det skulle bli i januari, men nu blev det alltså strax innan nyår.

Innan dess ska jag lämna blodprov som vanligt. Blodproven börjar gå bättre och bättre, nu när kärlen fått vila lite mellan provtagningarna.

Det var inte roligt när man skulle lämna prov varje vecka eftersom kärlen var slutkörda och dom fick ofta sticka mig flera gånger.

 

Såg blodbussen stå här i närheten för någon vecka sen. Blev faktiskt lite avis, jag vill ju också donera blod. Ska kolla med Bengt under det kommande läkarbesöket vad som egentligen gäller för mig som varit sjuk. Både med blodgivning och organdonation.

Jag har varit blodgivare och är anmäld till att donera organ, men jag vill veta när och om jag kan donera. Läste för något år sen en artikel om vad som gäller, men vill dubbelkolla vad som gäller för just mig.

 

Sen skulle jag röntgas snart också. Januari sa läkaren, så vi får se. Ingen kallelse har kommit än i alla fall. Vore intressant och se om allt är okej fortfarande. Bara för att det känns ok behöver det inte vara ok..

 

Kollade nyss igenom lite gamla inlägg här på bloggen. Hittade ett från nov-12 där jag skrivit om hur viktigt det är att inte ta livet för givet, för plötsligt kan man bli svårt sjuk eller råka ut för en olycka. Nästan lite komiskt att jag skrev det inlägget bara ett par månader innan cancern gjorde sig hörd.

Kände jag omedvetet på mig att något inte stod rätt till eller var det bara ett konstigt sammanträffande? Jag visste ju om att jag var gravid, så det kan ju ha varit en lite djupare tanke bara.

 

 

 

Jag deltog i innebandyspelet igår med gott resultat. Inga som helst tecken på smärta vare sig under spel eller efter. Ja, i knäna alltså. Mina motspelare pepprade mig bra nog med bollar, så jag hade röda fläckar lite varstans på smalbenen. Men den kortvariga smärtan räknar man med om man spelar innebandy!

 

Jag vill gärna tro att sporter som bandy är bra för kroppen i lagom dos. Man övar snabbhet och hela kroppen får jobba. Måste ju vara en fördel att utöva sporter som innebandy regelbundet eftersom det skiljer sig så mycket från till exempel löpning och cykling. I dessa sporter blir det bara samma upprepade kroppsrörelser om och om igen(beror ju på terräng, men ni fattar) medans man i innebandy rör sig mycket i sidled.

Sen är det klart att det kan bli för mycket av det goda, så att det börjar slita onödigt mycket istället. Men så är det med alla sporter. Variation är alltid bäst när det kommer till sport.

 

Träningsvärken har börjat komma smygande i framförallt rygg och rumpa, så det märks att det var ett tag sen senast.

Men det var lika roligt som vanligt att spela. Det är ett härligt gäng i alla åldrar och det är alltid god stämning, så jag är glad att jag blev indragen i den aktiviteten. Innebandy är, och har alltid varit, en av mina favoritsporter(att själv utöva, inte att titta på på tv:n) även om jag inte är någon talang själv. Jag kan vara snabb i kroppen, men är desto segare i huvudet och träffar sällan målet. Så jag spelar helst fram bollen till pricksäkrare lagkamrater.

Det härliga med gänget jag spelar med är att alla är så otroligt olika.

En del är superskickliga på att göra mål men inte så snabba i kroppen, andra är raka motsatsen och sen har vi dom som nästan aldrig släpper in en boll i mål. Alla är totalt olika.

 

Jag hoppas att knäna håller nu, så jag kan delta varje söndag igen. Sover sällan så bra som efter ett ordentligt träningspass! Kändes som om någon slagit mig i huvudet med en stekpanna, för när jag vaknade idag var jag alldeles groggy för att jag sovit så djupt hela natten. Länge leve träning!

I fredags kom min lillasyster över, det var nämligen dags för det efterlängtade glöggmyset! Vi har pratat om det länge, men det har inte blivit av förrän nu.

Jag bjöd på hemmagjord pizza, äppelglögg och hembakta saffransbullar med vit choklad. Efteråt gick vi ut och satte oss i bastun som Johnnie värmt upp. Där satt vi och drack öl och pratade om allt möjligt.

 

Allt var frid och fröjd tills vi plötsligt hör steg i gruset utanför fönstret. Vi har ett fönster i bastun, och Johnnie hade lämnat det lite på glänt. Det var kolsvart ute och vi båda stannade upp och lyssnade. För att vara säker på att jag inte misstog mig frågade jag syrran om hon också hört. Japp, utan tvekan steg i gruset.

Jag försökte skylla på att det säkert var Johnnie som höll på i trädgården, men efter ett samtal till honom kunde vi skippa det.

Han hade nämligen åkt till grannen för att fixa en sak. Men vem var det då utanför fönstret?

 

Efter alldeles för många skräckfilmer och kvällar framför programmet "Efterlyst" blir man lätt lite uppskrämd. Skräckfilmer är ju oftast påhittade, men "Efterlyst" är ren och skär verklighet. Detta program har fått min tillit och tro på folks godhet att dala ordentligt, då man sett hur hemska folk kan vara.

Så som ni säkert förstår hann en del mindre roliga tankar svepa förbi i huvudet innan vi bestämde oss för att dricka upp ölburken och ta oss in i huset.

Bastun är ett eget litet hus i trädgården, så man måste ta sig över gräsmattan och in genom bakdörren.

 

Nu ska jag vara ärlig, för det är komiskt nu i efterhand.

Syrran hade en ficklampa(mobilen) och jag letade upp något att försvara oss med ifall att. Johnnie har inte byggt klart duschen där ute än, så jag hittade en liten hammare och en träbit.

Sen gick vi faktiskt rätt samlat(men med ögon i nacken) mot huset. Syrran tog täten med ficklampan och jag gick efter och höll koll.

När vi kom fram till bakdörren släppte all rädsla direkt hos mig. Bakdörren stod öppen.

Syrran såg detta som ytterligare en läskig sak, men jag la direkt ihop pusslet. Det är vovven som är skummisen!

Det har hänt förr att han puffat upp dörren när vi suttit i bastun. Sen har han traskat runt lite innan han ledsnat och gått in igen.

 

Att vi sen avslutade kvällen med att titta på "Sjätte sinnet" känns obegripligt.. Såna fegisar som vi ska hålla oss till Nalle Puh och Pippi Långstrump!

 

Syrran sov över och väcktes av Ludde som demonstrativt sprang fram och tände lamporna i vardagsrummet vid 8-tiden på lördagen.

 

Mitt på dagen åkte vi till Alunda för att rida islandshästar. Syrran fick det i present och frågade mig om jag ville följa med. Gärna!

Det var väldigt tråkigt väder, men trots frusna tår och kalla vindar var det väldigt roligt att tölta och galoppera!  

 

Ludde vilar(det är jobbigt att åka till affären och handla mat) och jag passar på att klottra ner några rader.

 

Varje gång vi(jag och Ludde) åkt till affären för att fylla på kylskåp och skafferi har jag passat på att ta med panten Johnnie samlat på sig. Johnnie är inte typen som pantar, så han hade MASSOR redan när vi träffades. Tillslut lessnade jag på alla brukar och flaskor, och började ta med lite i taget.

Nu är äntligen panten slut i garaget, och sammanlagt blev det nog närmare 1000kr. Om inte mer...

 

Jag tycker faktiskt att det är kul att panta, man får en liten slant och man gör naturen en tjänst. Dessutom blir man av med skräpet!

Dessutom har Ludde börjat hjälpa till genom att ge mig burkar och flaskor som jag får lägga på det lilla rullbandet. Elin kom fram och hälsade medans vi pantade idag, och då började Ludde ge bort burkar till henne istället. Fint att han är givmild, men jag tror inte Elin riktigt ville ha en massa tomburkar.

 

Jag brukar gå och fundera lite på hur folk ser på mig när jag kommer med mina pantkassar varje vecka. Många tror säkert att jag är så fattig att jag måste panta för att ha råd med mat, men så är inte fallet. Det är bara roligt, och skönt att få iväg det.

Men är det någon som vill bli av med pantflaskor/burkar kan jag och Ludde ta hand om det. Så har vi något att göra om dagarna!

 

Ikväll tänkte jag delta i innebandyn, om vi blir tillräckligt många alltså. Knäna känns okej och skulle jag känna minsta lilla tendens till smärta kan jag parkera mig i målet resten av spelet.

 

 

 

 

Har precis suttit och ordnat med diverse försäkringsbolag och annat i säkert två timmar. Eftersom jag lider av både glömska, förvirring och okunskap är det en del som fortfarande måste fixas efter att jag var sjuk. Jag är helt tappad när det kommer till sånt här. Tur att dom flesta jag kommit i kontakt med(som försäkringskassan, länsförsäkringar m.m.) har varit väldigt förstående och lätta att ha med och göra.

Jag har så svårt för alla dessa papper som ska fyllas i och samtal som ska ringas. Det finns en anledning till att jag inte jobbar på kontor..

 

Men även om allt detta fortfarande gör mig förvirrad emellanåt så har jag lärt mig massor. Det finns fördelar med allt!

Just nu håller jag på och fixar med försäkringen jobbet haft på mig. Detta hade jag helt glömt, och det var först när jag städade och snubblade över några papper som jag började forska i det. Nu är en sjukanmälan skickad(bättre sent än aldrig) och en hel del papper ska skickas in som styrker mitt dåvarande tillstånd. Sen får vi se vad dom beslutar. Borde ha rätt till en liten slant i alla fall, rätt ska vara rätt.

 

Dessutom har en förening jag är med i mer eller mindre tjatat på mig att jag ska ansöka om stipendium. Också cancerrelaterat alltså. Ska inom kort sätta mig ner och fylla i dom papperen också. Alla dessa papper! Dom tar aldrig slut!

Samlade alla sjukhuspapper(allt som kan kopplas till cancern) i en pärm och den är proppfull nu. Men bra att ha ordning på papperen så det är lätt att hitta dom när dom behövs.

 

Nu måste jag krypa till kojs. Klockan närmar sig tolv med stormsteg och jag skulle behöva sova. Syrran var här igår eftersom vi hade vårt "glöggmys". Det blev sent så jag ligger lite efter i sömn.

Hade tänkt att berätta om glöggmyset och dagens ridtur i detta inlägg, men jag skjuter på det till nästa gång jag hamnar här. Förhoppningsvis blir det inom dom närmaste dagarna!

 

Nattinatt!

 

 

Det där med att komma igång med träningen kan jag bara glömma under några veckor till. När knäna väl började kännas ok smittade Ludde mig med en förkylning, och för att krydda tillståndet lite extra betade jag av en magsjuka av bara farten.

Nu känns magsjukan mycket bättre, men vad ska vi satsa på härnäst? Feber kanske? Eller varför inte slå på stort och bryta ett ben eller två?

Nä, nu ska vi inte vara negativa..

Förkylningen verkar inte bli värre än den är nu, så förhoppningsvis kommer jag lindrigt undan. För lite halsont och en mild snuva är inget att klaga på, även om det sätter stopp för träning.

 

Trots förkylning och magsjuka har jag varit ute och cyklat/promenerat. Igår gick jag en lugn promenix i 1½ timme. Fördelen med att vara ute är att man får frisk luft, och spy kan man göra vartsomhelst! Spydde dock bara en gång, och det var i måndags kväll. Sen har jag bara blivit bättre och bättre. Grabbarna mår i alla fall bra än så länge, och förhoppningsvis fortsätter det så!

 

Förövrigt så är jag bara trött och omotiverad just nu. Som nästan alla andra denna årstid. Brukar dock inte deppa ner mig såhär bara för att det blir höst och mörkt, men svackor kan alla ha. Främsta orsaken är nog att jag börjar känna mig väldigt sysslolös. Egentligen har jag massor att göra, men där kommer den kassa motivationen in i det hela.

 

Nä, dags att fortsätta städa och röja upp här hemma.. Med ett litet barn blir man lätt något motarbetad på den punkten! Jag städar undan, Ludde plockar fram.

 

Vi velade lite över vilken dag vi skulle gå, eftersom mässan skulle hålla på från torsdag till söndag. Fördelen med att gå innan helgen var mindre folk, men under helgen kunde Johnnie ta Ludde(vilket underlättar betydligt).

Vi bestämde oss för fredagen, alltså idag.

 

Jag känner ju Ludde vid det här laget(rätt självklart..) och hade en liten orolig klump i magen inför resan. Tyvärr besannades min oro riktigt ordentligt.

Ludde har alltid haft svårt att komma till ro om det är mycket ståhej runtomkring, och vill vara med och titta på allt som händer. Det handlar säkert en hel del om vana, men troligtvis(skulle jag tro) mest på hur barnet är. Ludde är ju väldigt aktiv och vaken..

Han satt jättesnällt i vagnen i ca 30-60 minuter, sen gick det utför. Han ville upp i famnen(bättre sikt) eller gå själv. Funkar bra så länge han går åt samma håll som vi och håller i handen.

Tillslut funkade ingenting, varken famnen, vagnen, mat eller gå på egna ben. Detta brukar bero på trötthet, men sova i vagnen? Glöm det morsan..

 

En matmässa hölls samtidigt i lokalen bredvid, så vi kollade snabbt igenom den med eftersom syrran är intresserad. Kan tillägga att trots att hon har mest intresse på den fronten handlade jag mest där..

Ludde var i alla fall så grinig vid det laget att vi kollade igenom den delen av mässan väldigt snabbt. Jag skäms nämligen en hel del när Ludde är sådär, för jag har själv väldigt svårt för tjuriga, jobbiga barn på allmänna platser.

Ludde är en väldigt skötsam, lugn och snäll liten grabb egentligen. Och värre än såhär har han nog aldrig varit ute bland folk.

Samtidigt kan man inte bli sur och grinig på honom, för han gör det ju inte för att vara elak. Jag blir själv knepig när jag är trött..

 

Vi såg till att dra oss hemåt så fort vi kände oss relativt nöjda med vad vi hunnit se, även om det blev lite stressigt på slutet.

När jag satte in Ludde i bilen blev han jättearg/ledsen och skrek så att det ekade i hela parkeringshuset. Lät som om jag försökte mörda ungen. Gissa om det var skönt när han somnat under hemresan(efter ca 5 minuter).

 

Kom hem ordentligt trött och med en känsla av att dagen inte blev så rolig som jag hoppats på. Ludde var ju grinig, och själva hälsomässan var inte riktigt vad jag tänkt mig. Hade hoppats mer på kläder, skor och redskap, men i själva verket var det mest massage och burkar/flaskor med konstiga "hälsosamma" drycker, mat och krämer i. Inte riktigt mitt intresse..

 

Men det var kul att spendera en dag med syrran, bäst att umgås så mycket som möjligt innan hon åker norrut för att jobba i vinter!

 

Ludde sover och jag tar det mest lugnt. På förmiddagen åkte vi till Kyrkis så att Ludde blev vägd. Vi passade även på att stanna kvar så att han fick leka ett tag med dom andra barnen.

Fick frågan om Ludde är självständig här hemma, eftersom han lekte så duktigt på egen hand där. Alla ungarna går förr eller senare fram till sina mödrar för att mysa, lämna någon leksak eller liknande, men Ludde tittar knappt på mig. Han är så inne i allt annat.

Hemma har han däremot svårt för att leka själv. Han är klängig, rastlös och vill ha uppmärksamhet. Utomhus är det dock sällan problem, för då har han massor att undersöka.

Känns skönt att han inte är så mammig att han måste ha med mig i varje lek, utan att jag kan sitta och prata med andra mammor en bit ifrån. Blyg var han inte heller, för jag såg honom gå fram med leksaker till en vilt främmande förälder.

Ska försöka få in rutinen att jag besöker Kyrkis varje onsdag så att han får leka ordentligt med andra barn. Vi har nämligen inte så många bekanta med barn i samma ålder. Blir bra som övning inför förskolan. Men är han lika duktig när det är dags för inskolning, kommer det inte bli några som helst problem.

 

Bara man inte säger "Hej då", för då blir han ledsen. Han har kopplat ihop det med att folk går ifrån honom utan att han får följa med. Förhoppningsvis inser han snart att det inte är så farligt som han tror. Människorna försvinner ju förhoppningsvis inte för evigt!

 

Vad kan jag berätta mer? Jag har börjat träna lite försiktigt igen. Ingen löpning än på ett tag, men styrketräning och andra aktiviteter som inte belastar knäna så mycket. Åkte och klättrade i måndags, och det gick bra. Efteråt tränade vi lite halvhjärtat i gymmet, så nu har jag träningsvärk lite överallt i kroppen. Märks att man har latat sig ett tag..

 

På söndag tänkte jag spela innebandy igen, var evigheter sen sist! känner jag att det belastar knäna för mycket får jag väl stå i mål istället.

Brukar cykla några gånger i veckan med Ludde, och det funkar bra. Undviker dock att gå längre sträckor, för säkerhetsskull. Fast går det att cykla borde promenader gå bra.

Måste leta fram batterier, för alla pannlampor i huset behöver nya. Min hade dock bra batterier, men efter halloweenhelgen var dom borta. Sista gången jag lånar ut min pannlampa till Johnnie.. Lampan var dock kvar, som tur är!

Igår cyklade jag utan lampa, vilket inte kändes helt bra. Jag såg, trots mörkret, men jag är lite rädd för bilarna. Fast samtidigt har vi pyntat oss själva och cykeln så mycket att det vore otroligt om bilarna inte såg oss.

 

 

 

 

Ludde traskar iväg och leker nöjt för sig själv en stund. Tillslut börjar jag reagera på att han leker lite väl nöjt och tyst. Alla föräldrar vet vad det innebär: Bus!

 

Går och tittar. Tror att han är på sitt egna rum, men icke. Han har hittat en så gott som full toarulle, klättrat upp i sängen och ja, bilden säger väl resten: