Förkyld..
Just nu är jag väldigt förkyld. Den låg länge och väntade på att slå till, och trots att jag kämpade emot så mycket jag kunde intog förkylningen tillslut min kropp. Typiskt!
Dom senaste dagarna har jag nyst hela tiden och snoret flödar likt Storforsen i Älvsbyn.. Kan aldrig sluta förvånas över allt snor en förkyld kropp producerar! Man borde bli uttorkad?
Eftersom jag aldrig tränar när jag är sjuk går jag bara och väntar på att bli av med förkylningen. Jag vill så gärna börja motionera igen och stärka kroppen på nytt.
Hittills detta år har motionen bestått av promenader tillsammans med vovven och Ludde. Inget fel med de, men jag skulle vilja variera träningen med att cykla, jogga, åka skidor m.m. mellan promenaderna.
Bild från promenaden i förrgår:
Så snälla förkylning: Ge dig nu!
Kort promenad i mörkret
Nu på eftermiddagen masade jag mig ut i mörkret tillsammans med Ludde och vovven. Vi kan ju inte vara inne hela dagen bara för att det är tråkigt väder ute!
Det tog emot till en början, men när vi väl börjat gå kändes det riktigt skönt. Frisk luft, motion och distans till datorer, tv m.m. Lugnt och skönt!
Tänkte bara gå 2 km, men tog en kilometer till av bara farten.
Bilden är från gårdagens 2-timmarspromenad, men vi såg likadana ut idag!
Ludde sov gott när vi kom hem, så jag parkerade honom utanför huset medans jag bar in en massa ved. Skönt med lite lätt motion trots förkylningen. Tränar aldrig om jag är förkyld, men promenader och lite vedförflyttning kan man unna sig emellanåt.
Till sist: Tack till alla bilister som bländar av när dom får syn på fotgängare. Det är nämligen lika skoj att få hellyset i ögonen när man går som när man kör bil..
Bandyspel
Veckans innebandyspel är avklarat. Vet inte om det berodde på att jag åt middag strax innan, eller om det helt enkelt var extra hårt spel, man jag blev väldigt trött och svettig.
Härligt att komma hem och vara helt slut i kroppen! Mina ben fick stå ut med mycket idag, verkade ständigt hamna i skottläge. Men vad gör man inte för laget!? Är alldeles rödprickig om benen, och det kommer säkert bli fina blåmärken. Sicken tur att man härdats under alla år med sparkande nötkreatur, det känns ungefär som en hård bandyboll...
Väldigt roligt spel idag i alla fall, full fart på alla!
Nu har jag duschat och sen myst ner mig i soffan. Har lite huvudvärk, så jag har nog spänt mig lite väl mycket nu på eftermiddagen. Så jag tänkte strax krypa till kojs och sova som en stock. Johnnie ligger här bredvid och har redan tjuvstartat..
Fredagspromenix
En trevlig promenad med hund och barn är nu avklarad. Tog lite mer än två timmar och ca 14 000 steg, vilket känns lagom. Vädret var fint och väglaget okej, fast lite småhalt här och var.
Ludde sov som en stock hela promenaden, som vanligt. Det konstiga är att han alltid vaknar när man närmar sig slutet på promenaden, så man kan inte direkt lämna honom i barnvagnen och göra nåt annat när man kommer hem.
Gick en väg jag faktiskt aldrig gått tidigare. En bit har jag självklart gått ofta, men alltid svängt av på vissa ställen. Nu fortsatte jag asfaltsvägen fram tills dess slut, och ska man tro skyltarna ska vi ha avverkat ca en mil idag.
Vägen fortsatte en bit till in i skogen, men vägen såg alldeles för ojämn ut för att gå med barnvagnen på. Annars hade jag lätt kunnat gå en bit till, hade ju fått upp farten!
Hittade på en bil en liten bit in bland träden som jag fotade och skickade till brorsan:
Brorsan gillar både gamla bilvrak och bubblor, och jag fann en kombo!
Nu säger Ludde att det är dags för mat, bara att stänga datorn och lyda..
Träning!
Maten lagad och äten, nu ska bara magen få smälta den lite innan det är träningsdags! Ska jag vara helt ärlig så längtar jag redan!
Känns så bra att ha kommit igång med träningen igen. Har dock inte riktigt fått ordentlig rutin på den än, men jag försöker satsa på att träna när Ludde somnat för kvällen. Någon promenad med Ludde på dagtid innan mörkret faller och lite ordentlig träning när han sen somnat. Funkar riktigt bra!
Och småbarnsföräldrar som menar på att dom aldrig hinner träna. Jag har hela dagarna på mig(nästan).. Sen är det självklart svårare när man börjat jobba igen, DÅ blir det knepigt.
Sen är det ju som en del säger: ALLA har 24 timmar om dygnet. Så om andra lyckas kombinera barn, förhållande, matlagning, jobb, hästar och träning, borde väl jag också kunna de. Det gäller nog bara att vara effektiv, smart och duktig på att planera.
Det räcker med en kvarts pulshöjande träning om dagen för att nå positiva effekter, men självklart mer om man vill bli smalare, mer vältränad eller liknande. Men dom rekommenderar minst en halvtimmes träning/fysisk aktivitet varje dag för att kroppen ska må bra. Och ingen ska intala mig att man inte har tid med en halvtimme åtminstone några gånger i veckan! Jag tränar samtidigt som jag kollar på mina favoritprogram på tv, på så sätt slår jag två flugor i en smäll.
Nä, dags att börja byta om och göra mig klar!
Mör i kroppen!
Nu är jag bra mör i musklerna! Går omkring som en gammal tant när jag suttit still en stund, ömmar lite överallt. Det ömmar på ett bra sätt alltså, en underbar känsla! Efter alla månader med smärta både fysiskt och psykiskt är det skönt att känna den här typen av smärta igen.
Det är underbart att krypa ner i sängen på kvällen med ömmande muskler och en hjärna som är nöjd med dagens aktiviteter och utförda uppgifter. Det var enklare att nå den känslan förr när man var aktivare med jobb, hästar, träning osv, men vissa dagar får jag uppleva den även nu.
I dag har jag nämligen både gått en 2½ timmes promenad och klättrat på klätterväggar. Redan efter promenaden var jag bra mör i benen och rumpan, och efter klättringen var jag även väldigt trött i armar och händer. Härligt!
Kan även berätta att mina nya klätterskor funkade finfint!
Blev dock bara jag och Anders(brorsans kompis) idag som klättrade, för brorsan var förkyld. Men vi hade kul ändå, Anders är en trevlig prick!
Nu ska jag strax krypa ner i sängen, nöjd med dagen!
Promenad:
Redo att klättra:
I´m just trying to find my way back home.
Dagens träning är avklarad. En timmes blandad träning framför tv:n som visade "I huvudet på Gunde Svan", ett program jag följer slaviskt. För dom som inte vet handlar det om Gunde Svan som träffar olika stora idrottare och utmanar dom i deras egen sport. Jag gillar idrott, jag gillar Gunde Svan och jag blir väldigt taggad av att kolla på såna program.
Därför kändes det som en bra idé att träna samtidigt. Blev en salig blandning av träning på crosstrainern, träningscykeln, med hantlar och på mattan. En väldigt blandad träning med andra ord, så hela kroppen fick jobba! Då och då tog jag korta pauser för att hämta andan.
Nu börjar verkligen kroppen komma igång igen. Det var en hemsk känsla att känna alla muskler och all ork försvinna, men desto underbarare blir känslan när kroppen börjar orka och samarbeta igen!
Jag minns hur det var under behandlingen. Jag skulle vara glad om jag överhuvudtaget orkade sätta mig upp i soffan eller ta mig ur sängen. Att jag kunde gå till toan och tillbaka. Nåt som verkligen fick mig att inse hur svag jag var var vissa rörelser och kraftansträngningar. Jag orkade inte stå mer än ca 5-10 minuter i sträck, utan fick sjunka ner på huk eller sätta mig när orken tog slut. När jag sen skulle upp från att ha suttit på huk var jag tvungen att dra mig upp, för benen orkade inte den rörelsen utan armarnas hjälp.
I den mån jag orkar, hinner och kan försöker jag träna upp kroppen igen. Mest för orkens och energins skull, men även för att jag ska vara nöjd med mitt utseende. Mitt i eländet var jag nöjd med att kroppen inte ändrades speciellt mycket efter graviditeten. Magen hann ju aldrig bli jättestor, och eftersom jag inte ammat alls(inte ens producerat mjölk) är brösten som förr. Man får vara nöjd med de lilla!
Men under min "lata" period blev ändå magen lite större, så det vore fint om man blev av med den. Nu behöver inte ni läsare skrika rakt ut, men jag har faktiskt fått en lite större mage. Och det är som med allt här i livet, det är lättare att åtgärda "felet" direkt istället för att vänta tills det helt och hållet skitit sig. Men den här lilla magen försvinner nog bara jag tränar regelbundet. Den är ju inte huvudsyftet med min träning, utan det är som sagt att få tillbaka styrkan och energin i kroppen. En snygg kropp får man helt enkelt på köpet!
Men när det gäller utseendet så lovade jag mig själv att komma igång med träningen snarast efter graviditeten. Bara för att jag fått barn(och varit sjuk) vill jag inte förfalla.. Tycker att det är viktigt att vara nöjd med sig själv, och att vara relativt noga med sitt utseende även i ett förhållande. Självklart gäller det ens partner också, det är inte bara min uppgift att vara fin!
Men jag vill inte bara vara fin, jag vill ha en stark kropp igen så att jag orkar ta mig igenom eventuella canceråterfall. Tänk vad ens mål med träningen kan förändras med åren. Från att vara utseendet som motiverade och sen hälsan, är det numera cancern som driver.
I vinter skulle jag inte bara vilja åka utför, utan även åka längdskidor. Har dock inga egna, men funderar på att skaffa. Fast ska vintern fortsätta såhär är det tveksamt om det blir någon snö..
Kan passa på att fråga när jag ändå skriver om längskidor. Någon som har ett par att sälja? Bäst av allt vore det om jag kunde ha Ludde i en sele på ryggen, eller varför inte i en pulka efter? Då skulle han nog vara nöjd! Och jag med för den delen, då lillgrabben får frisk luft.
Träning, träning och åter träning..
Har precis tagit en snabbdusch efter dagens träning. Blev ett intervallpass på crosstrainern, 2 minuter träning och 2 minuter vila. Tappade räkningen så jag vet inte hur mycket träning det blev.
Igår åkte jag till stan för att klättra med brorsan och Anders. Denna gång hängde även en arbetskamrat till brorsan med. Hon tyckte inte att jag och Robin var speciellt lika, men efter att vi ställt oss bredvid varandra och flinat så där fånigt som bara vi syskon kan såg hon likheterna.
Klättringen går framåt, känner framsteg för varje gång! Tyvärr orkar inte händerna lika mycket som man velat, så man orkar inte klättra så länge innan man måste ge upp för dagen. Men jämför man den här gången med första gången, har det hänt massor.
Men eftersom man inte orkar klättra så länge är det bra att det finns ett enkelt gym bredvid. Körde roddmaskin en stund och efter det kände jag mig nöjd med träningen. Vill inte åka hem pigg!
Ska jag vara ärlig tränade jag lite på crosstrainern en stund när jag kom hem, bara för att köra slut på den sista energin..
Dom säljer lite smått och gott på klättercentret, och den här gången hade dom rea på lite kläder och klätterskor. Slog till på ett par klätterskor, har nämligen hyrt fram tills nu. Har klurat på att köpa egna ett tag, och priserna var så bra på den här rean att jag inte kunde låta bli.
Nästa vecka blir det invigning!
Dagens träning
Nyss hemkommen från veckans innebandyspel. Blev svettigt idag, och alla var bra trötta på slutet. Så ska det vara, för då känns det som om man har fått bra träning!
När jag kom hem tränade jag lite till, när jag ändå hade ångan uppe. Har fått låna en träningsmaskin av mamma som hon inte använder, en crosstrainer/stepmaskin.(kan användas på två sätt)
Bakom ser man träningscykeln jag trampar på emellanåt. Har placerat dessa i vardagsrummet så att jag kan kolla på tv:n när jag tränar. Blir lite roligare då. Hade gärna haft ett löpband också, då jag sällan har möjlighet att sticka ut på en joggingrunda.
Så om någon har ett löpband att låna ut eller sälja, hojta till!
Förövrigt känns det som att jag börjar få lite muskler igen. Rumpan börjar tajta till sig till exempel!
Klättrat klättervägg!
Igår åkte jag, Robin och Anders till Klättercentret för att träna lite. Den här gången hyrde jag ordentliga klätterskor, då mina jympaskor inte alls var speciellt roliga att klättra i. Vilken skillnad det var att ha skor som var gjorda för klättrandet!
Dessutom hade jag klippt mina naglar den här gången, hade ju glömt det senast. Att klättra i långa naglar är inte så kul..
Tyckte att klättrandet gick mycket bättre den här gången. Berodde nog mest på att jag hade rätt skor och hade bättre koll på vad jag klarar och inte klarar. Men tyvärr kan jag inte klättra så länge då mina händer inte är vana, och armmusklerna åkte på semester i våras när jag blev sjuk. Men de är jättebra träning både för kropp och huvud!
Tyvärr är jag rädd för höjder, så även om klättrandet går bra blir jag alltid osäker när jag kommer en bit upp på väggen. Väggarna är så låga att man inte använder selar, så faller man landar man på en tjock matta. Man kan säkert inte skada sig så allvarligt om man ser till att landa rätt, men jag är inte säker på om jag är så sugen på att ta risken!
Jättekul att klättra i alla fall, och det är nåt jag gärna vill göra regelbundet. Bra för min otränade kropp, och kul att umgås med brorsan och hans kompis.
Hade egentligen tänkt handla efteråt, men fick lite bråttom hem. Skulle ju se på tv kl. 20, och kom hem ca 19.53. Hann precis värma en matlåda och slå mig ner i soffan innan programmet började. Efteråt duschade jag och kröp i säng, nöjd med dagens motion(promenad i 2 timmar och ca 2 timmar klättrande och parkourträning).
Träning, massor av träning!
Ska snart hoppa in i duschen efter veckans innebandyspel. Vi blev många idag, men det var bara roligt! Var så uppe i varv när jag kom hem att jag satte mig på träningscykeln och trampade en stund, sen ner på golvet och gjorde några övningar. Så hela kroppen fick jobba.
Nu känner jag mig klar med dagens motion, men imorgon är det dags igen. Jag, brorsan och eventuellt hans kompis ska klättra klättervägg precis som senaste måndagen. Såhär varierat har jag nog aldrig tränat! Och snart är det dags att ställa sig på snowboarden igen och åka utför, nåt jag verkligen längtat efter.
Förra vintern skulle vi åka till backen, en sista gång innan magen blev för stor. Men ryggsmärtorna dök upp och satte stopp för det. Så det blev inget åk för mig.. Men i år ska jag åka!
Dagens regniga promenad
För att få något vettigt gjort idag bestämde jag mig för att gå en promenad. Ludde matades och vi var redo att gå, men han var lite smågnällig. När jag tog upp honom för att lägga honom i barnvagnen spydde han, och det var ingen liten spya. Det var nog den värsta hittills, och den landade rakt i urringningen..
La försiktigt ner Ludde och torkade av det lilla han fått på sig. In på toa och drog av mig allt på överkroppen innan jag torkade upp större delen av spyan som snyggt lagt sig mellan mina bröst.
Sen var vi äntligen klara och kunde ge oss iväg. Vädret var molnigt, men kändes ändå stabilt. När jag gått en bit börjar luften dock bli oroväckande fuktig. Kan inte kalla det duggregn, snarare som blöt dimma. Men efter en stund slutade det. Tur, för jag hade lämnat regnkläderna hemma i tron om att vädret skulle hålla sig torrt.
När vi hade ungefär en kilometer kvar av promenaden började det regna mer ordentligt. Johnnie hade kommit hem från stan och när han såg att vi inte var hemma ringde han:
- Hej! Ni är väl inte ute och går i de här vädret!?
- Jo..
När vi kom hem var jag genomblöt så det var bara att kasta av sig kläderna på nytt. Ludde däremot, mös i den varma, torra barnvagnen. Gick ingen nöd på den killen i alla fall!
Blev bara en 2-timmarspromenad idag, men det räckte för min del. Var bra trött i fötterna när vi kom hem igen.
Måndagens träningspass
Träningsvärken börjar sakta men säkert komma smygande i framförallt överkroppen efter måndagens träningspass. Min bror Robin har nämligen flera gånger frågat om jag vill följa med och klättra på klätterväggar, och jag har inte kunnat förrän måndags.
Johnnie tog hand om Ludde så att jag kunde dra på mig träningskläder och åka till stan. Hittade rätt direkt och mötte upp Robin och hans kompis Anders där när dom kom från jobbet. Minns inte vad stället hette, men det var ett sorts aktivitetshus där man kunde klättra på väggar, åka skateboard/kickbike, testa parkour, gymma lite m.m.
Vi började med att klättra, och det gick inte att missa avsaknaden av armmuskler(för min del alltså)! Har gått en hel del promenader, spelat innebandy och även joggat lite under hösten, men armar och överkropp har inte tränats alls.
Dessutom hade jag glömt kapa av naglarna, så dom var lite väl långa. Skojade om att jag kunde ha en viss fördel av detta, då jag skulle kunna hänga mig fast på väggen likt en katt. När jag jobbade var det lättare att komma ihåg att klippa naglarna då man annars den hårda vägen fick veta att dom var alldeles för långa för det arbete jag utförde. Mina naglar går sällan av, utan jag slår i dom från undersidan om och om igen. Ni vet, så att det känns som om dom ska släppa från fingret. Inte skönt!
När grabbarna klättrat ett tag och jag försökt(all träning är bra träning för överkroppen just nu!) började vi söka oss mot parkourbanan som var så gott som tom. Slutade med att vi, vuxna människor, mer eller mindre lekte "följa John" och "inte nudda mark".
Men som sagt, all träning är bra träning. Tillslut var jag så trött i armarna efter allt klättrande, hoppande, svingande och balanserande att jag gav upp för dagen. Men kul var det! Och nästa gång SKA jag banne mig upp för den där höga väggen..!
När vi var mitt i vårat "parkourtränande" kom en instruktör fram. Ett gäng barn(ca8-10 år) tränade nämligen där med instruktörer samtidigt som oss. När instruktören kom fram blev jag rädd att vi på något sätt misskött oss eller var i vägen för deras träning.
Men istället för att skälla eller köra bort oss som jag nästan tagit för givet fick vi beröm för att vi var där och visade intresse. Han gav mig även tips på hur jag ska komma upp för väggen jag nyss nämnde, då han sett att grabbarna kom upp men inte jag.
Tror absolut inte att jag var ensam om att vilja fortsätta öva parkour lite när man ändå åker dit för att klättra. Killarna var som två barn på julafton!
Kände redan innan vi åkte därifrån att träningen skulle resultera i en saftig träningsvärk, och jag hade rätt. För varje timme som går känns det som att värken ökar lite.
Det är väldigt synd att jag inte testade på klättringen innan jag blev sjuk, för då hade jag mycket mer muskler än nu. Känns fortfarande jobbigt ibland att inse att kroppen inte orkar saker som jag lätt kunde fixa förr.
Hastig bild från lokalerna. Närmast ser man ett område där man kan vila, vänta på sin son/dotter som tränar, fika m.m. I bakgrunden ser man klätterväggen och parkourbanan.
Träning!
Nu börjar jag äntligen komma igång med träningen ordentligt. Nu på förmiddagen när Ludde sov tog jag tillfället i akt att röra lite på mig.
Ingen avancerad träning, trampade några km på cykeln i vardagsrummet och gjorde lite övningar på golvet.
Studier visar att 15 minuters träning om dagen räcker för att ge positiva effekter. Men det ska vara pulshöjande, ingen långsam promenad. Men självklart är all typ av rörelse bra, bättre än ingenting!
Läste någonstans detta citat: "All träning är bra, så länge den blir av!"
Efter lunch tog jag en promenad med Ludde i bärselen. Men han börjar bli lite väl tung nu, så jag bör nog bära honom på ryggen istället. Barnvagnen har jag inte använt på flera veckor då han inte har gillat den. Från bärselen ser han så mycket mer!
Igår skulle jag spela innebandy, men det blev inställt för att vi blev för få. Eftersom Johnnie var inställd på att passa Ludde stack jag ut på en joggingrunda istället. Rundan är ca 4-5km, och det gick hur bra som helst! Sprang dom första 2 km rakt av, sen fortsatte jag med intervaller(på känn, har ingen klocka..)
När jag kom hem hade jag fortfarande massor av energi kvar, trots att jag inte gått mycket alls. Ville inte köra på för hårt eftersom jag är så otränad, en stark och hållbar kropp tar tid att bygga upp!
Den resterande energin använde jag till att trampa några km på träningscykeln och göra lite övningar på golvet. Trots det hade jag energi kvar, men jag nöjde mig där och skuttade in i duschen.
Kung Björnloppet 2013
Idag sprang jag, min äldsta bror och hans tjej Kung björnloppet i Uppsala. Som jag skrev tidigare så satsade jag på att ta mig runt på max 45 minuter, och jag lyckades precis. Resultatet är inte ute på hemsidan än, men ca 42 minuter blev de.
Jag sprang mer än jag trodde jag skulle göra, och försökte att gå endast i uppförsbackarna. På så vis fick jag ner pulsen lite och flåset lugnade sig så att jag skulle orka springa lite till.
När jag kom till upploppet var jag HELT SLUT. Annars brukar jag alltid kunna spurta den sista biten, men det var helt omöjligt idag. Kröp nästan i mål, men i mål kom jag i alla fall!
Återkommer mer om loppet när resultatet kommit ut. Men nu vet ni i alla fall att jag lever, även om kroppen är fullkomligt slutkörd. Någon kommer sova väldigt gott i natt..
Precis innan start för hurtbullarna som sprang en mil:
En timme kvar!
En timme kvar tills jag åker hemifrån. Ludde har skött sig bra i natt och även om han velat ha mat relativt tätt så har han snällt somnat om efteråt. Fick ta hela natten själv den här gången, så jag är inte helt utvilad. Men vilken småbarnsförälder är de?
Är lite nervös inför loppet idag. Brukar nästan alltid vara lite nervös, det är så det känns när jag är laddad och på hugget. Men idag är jag nog lite extra nervös, eftersom jag vet att jag inte kommer kunna prestera som jag vill.
Nä, nu ska jag packa klart(behöver ha med lite extra kläder ifall det är kallare än jag trott), äta frukost och borsta tänderna.
Hörs senare under eftermiddagen!
Lopp
Imorgon ska jag springa Kung Björn-loppet i Uppsala. Ser fram emot de, då jag gillar att springa lopp!
Knät känns mycket bättre nu, men jag har inte gått några längre sträckor eller joggat något den senaste tiden. Så deltagandet kommer vara en chansning, men i värsta fall får jag avbryta om det inte alls går.
Min kondis är i botten, så nu får "grundkondisen" verkligen visa var den går för. Jag slutade jogga i höstas någon gång när magen började växa, det kändes för obehagligt. Sen har jag joggat ca 3 gånger sen behandlingen avslutades. Knät har som sagt satt stopp för hårdare träning, trots att kroppen i övrigt orkat komma igång med träningen.
Det kommer bli min sämsta tid någonsin under ett lopp, men jag får stå ut med de den här gången. Men det svider att inte kunna ge allt när man är en riktig tävlingsmänniska. Men jag får tänka på allt jag gått igenom senaste tiden, jag kan inte begära så mycket av min kropp än.
Förra året kom jag på plats 12 av 97 startande i klassen. Sprang på 32.46 minuter, i år satsar jag på högst 45 min.
Imorgon kl. 10 ska jag hämta upp min ena bror och hans sambo, sen bär det av till Uppsala.
Håll tummarna för mig, för nu ska jag göra en försiktig liten comeback i joggingspåret!
Innebandyklubba
Spelade innebandy i söndags igen, men slapp som tur var träningsvärken helt den här gången. Jag har nämligen aldrig haft en sån hemsk träningsvärk som efter första gången jag var med och spelade!
Hittills har jag lånat en klubba, men igår köpte jag en egen i stan. Ingen dyr historia, utan den billigaste jag hittade. Dessutom hade jag presentkort, så det kostade inte mig en krona!
Köpte även en boll, så om jag någon gång får tråkigt kan jag öva lite här på vardagsrumsgolvet. :)
Innebandy
Igår hängde jag med några grannar och spelade innebandy. Har inte spelat på ca 10 år! Det var jättekul, och skönt att få röra kroppen ordentligt. Jag har ju haft problem med ett knä, så denna träning var lite av en chansning. Men jag hade inga problem vare sig under spelet eller efter.
Efter 1½ timmes spel(med pauser var 10:e minut) gav vi upp och åkte hem. Jag var helt slut i benen!
Nu, dagen efter, har jag världens saftigaste träningsvärk i ben och rumpa. Kan knappt gå, och att kliva ur bilen är en pina! Men det är samtidigt härligt, för min kropp behövde detta. Här ska byggas muskler!
Tjejerna spelar varje söndag, och jag ska försöka vara med så ofta som möjligt. Väldigt bra träning och framförallt kul!
Träningen
På träningsfronten ser det mörkt ut just nu. Jag går några km med Ludde nästan dagligen, men mer än så blir det inte.
Detta beror inte på Ludde, utan på mitt ena knä. Sen ca 2 veckor tillbaka har mitt vänsterknä gjort det omöjligt för mig att jogga. Har testat att springa några steg då och då för att kolla läget, men det gör för ont.
Har aldrig haft ont i knäna tidigare så detta är nytt för mig. Hoppas dock det går över snart, för jag vill köra igång träningen ordentligt.. Nu när jag är pigg nog att göra det!
på grund av knät håller jag mig till promenader än så länge, dock inga jättelånga då det börjar kännas i knät efter ett tag.
Har ingen aning om hur det är med knän. Om man "bär upp sig" bättre ju mer tränad man blir, som med ryggen. Eller om det helt enkelt är svårt att bli av med om det väl börjat göra ont.
Jag har ju tänkt springa ett lopp nu under andra halvan av september som ett första mål med min träning efter cancern och graviditeten. Men nu blir det nog så att jag måste hoppa av det. Eller svälja stoltheten och GÅ hela loppet. Vi får se, vill i alla fall inte springa då jag är orolig för att dra på mig en skada/förslitning/överbelastning för resten av livet. Knän och rygg ska man vara rädd om..
Känns surt att knät börjat bråka också. Hela tiden är det nåt som sätter krokben för mig så att jag inte kan återgå till det liv jag hade innan sjukdomen. Inget blir ju precis som förr, men så gott det går i alla fall. Träna, rida, jobba..
