En tur på träningscykeln
Efter en dag i stan var det skönt att komma hem, äta, byta om och träna lite. Efter 1,3 mil på cykeln framför tv:n nöjde jag mig. Nu ska jag duscha lite snabbt, slänga i mig lite mer mat och krypa i säng. Kan inte sova på tom mage!
Nu på kvällen kom Peter över med sina gamla längdskidor som jag fått lov att låna. Så nu är det dags att lära sig åka längdskidor! Bäst att passa på innan snön försvinner...
Träningen v.4
Förra veckan skötte jag mig bra när det gäller träning. Nu gäller det att hålla igång den goda vanan!
Förra veckans träning(v.4)
Måndag: Klättring med grabbarna
Tisdag: Sparkåkning med Ludde - 5 km, Crosstrainern - 3 km, Träningscykeln - 2 km.
Onsdag: Sparkåkning med Ludde - 1 timme, Blandad hemmatränng framför tv:n - 1½ timme.
Torsdag: Sparkåkning med Ludde - Ca 1½ timme.
Fredag: Ledig!
Lördag: Promenad med barnvagnen - 1 timme.
Söndag: Bandy - 1½ timme, Träningscykeln - 1 mil
Sparkåkning med barn
Nu fick jag rumpan ur vagnen och svarar på frågan jag fick för några dagar sedan. Frågan var hur jag satt fast Luddes barnstol på sparken, och här har vi några bilder som visar hur jag gjorde.
Hade först och främst spanat in en s.k. "bläckfisk" i pannrummet, som visade sig vara perfekt till ändamålet.
Här ser ni hur jag satt fast den. Som pricken över i:et fanns det en liten plastflik/krok att sätta mittenringen i. På så vis hålls allt på plats i framändan.
Kan rekommendera dessa reflexer till barnvagnen, sparken, stigbyglarna på hästens sadel.. Dom är ju till för det sistnämnda, men är väldigt praktiska till allt. kardborrbanden gör att dom är enkla att fästa varsomhelst.
På bilden satte jag dom i framändan på sparken, men hängde dom där bara för att veta vart jag satt dom. Den röda sidan ska självklart vara vänt bakåt och den vita framåt(dom är nämligen tvåfärgade).
Finns att köpa billigt på till exempel Hööks.
Min lilla städassistent
Har hört föräldrar berätta att deras barn är rädda för dammsugaren. Det problemet har inte vi. Vårat problem är raka motsatsen... Ludde är som en svans efter mig och dammsugaren när jag städar. Han trasslar in sig i sladden, är i vägen och allmänt närgången. Och hela tiden väldigt fascinerad av den låtande saken med den långa snabeln.
Tröttisar...
Trötta grabbar jag har..
Tillbaka!
Hejsan hoppsan!
Nu har det varit tyst från mig under hela helgen, men det beror helt enkelt på att jag haft fullt upp/inget intresse för att sitta vid datorn.
Men nu ska jag se till att uppdatera er lite genom några nya inlägg.
Vi har precis nattat Ludde och ätit middag här hemma. En bekant till Johnnie var här i går och dom kom in på ämnet dieter. Han berättade att han och hans fru testat LCHF med gott resultat. Johnnie blev inspirerad och vi har bestämt oss för att testa.
Jag behöver inte gå ner i vikt, utan det är i första hand Johnnie som vill bli av med några trivselkilon.
Så nu har jag kollat några recept och handlat veckans matvaror. Idag blev det baconinlindad kycklingfilé med halloumigratäng. Jättegott!
Nu sitter vi här i soffan, proppmätta. Jag rullar nästan fram! Vem kan stoppa mig när jag bara rullar fram..
Kom gärna med förslag på goda LCHF-recept, jag är ju helt ny när det gäller denna diet. Jag är den typen som inte tror på dieter. Jag tror på sunt förnuft, lagom matintag och bra råvaror. Har funkat hittills i alla fall! Men alla är olika och olika saker funkar på olika personer. Anledningen till att jag är positiv till dieten är att jag gärna vill bli motbevisad, och dessutom kan jag tänka mig att denna diet inte är så tokig. Det blir ingen jättestor förändring, utan snarare massor av nya smarriga recept. Glaset är inte halvtomt, det är halvfullt!
Städning!
Har inte så mycket att säga om dagen. Åkte och mockade stallet på förmiddagen medans Ludde sov sött i bilen. Sen har jag städat, städat och åter städat. Tvätta, hänga tvätt, diska, dammsuga, skura golv, sortera papper m.m. Kan till och med påstå att jag varit rätt duktig.. Men det finns en hel del kvar att göra. Förhoppningsvis hinner jag städa vidare under helgen.
Imorgon ska jag åka till stallet och rida lite. Bäst att passa på när jag kan!
Fick frågan om hur jag satt fast Luddes bilstol på sparken. Ska fota och visa imorgon, för det är ingen idé att jag försöker förklara nämligen..
Nä, läggdags!
Januari
I slutet på januari 2012 kunde jag inte längre knäppa byxorna. Som en nödlösning tills jag hittat ett skärp använde jag ett balsnöre...
Och för er som inte vet: Jag var gravid, inte bara allmänt glad i maten!
Det konstiga är att när jag tittar vidare bland mina bilder hittar jag på denna, bara tagen någon dag senare än den ovanför:
Tog bilden under ett träningspass hemma, och då syns knappt den växande magen alls. Hur går de ihop? Och jag måste bara skriva de.. Den DÄR rumpan vill jag ha tillbaka!
Förövrigt var det i slutet på januari jag började få problem med rygg, sammandragningar och lite blödningar. Tumören började med andra ord protestera till hans minskande boende när Ludde började ta plats.
Massor av träning!
Nu blir det ingen mer träning idag i alla fall!
Igår tog jag, Ludde och vovven en tur med sparken, vilket var lagom svettigt. Sen på kvällen var det(för en gångs skull) bra saker på tv, både "Drömmen om Sotji" och "Efterlyst" så jag passade på att köra ett lite hårdare träningspass. Det är alltid lättare om man har något som tar ens uppmärksamhet medans man tränar, för då glömmer man bort att det är jobbigt!
Körde på i ca 1½ timme och varvade crosstrainern, träningscykeln och ca 15 övningar på golvet(ni vet, sit up´s, armhävningar m.m.)
Självklart tog jag lite pauser regelbundet, är inte speciellt vältränad än!
Gjorde några nya övningar, och det känns i musklerna idag. Det ömmar lite lätt, så i morgon har jag nog en saftig träningsvärk..
Målet är att varva klättringen, träningen framför tv:n, skidåkningen, löprundorna, innebandyn och promenader/turer med sparken med varandra. Så mycket mer varierad träning än så kan jag nog inte få ihop.
Idag tog jag en tur med sparken med det vanliga "gänget", men åkte längre än tidigare. Det är tyvärr en del grus på vägen här och var så det var jobbigt att ta sig fram. Minsta mini-sten gör att sparken nästan tvärnitar. Men bra träning för ben och rumpa är det! Var både hungrig och helt slut när vi kom hem, och trots flera timmars vila är kroppen fortfarande tömd på energi.
Fast det har nog inte bara med träningen att göra. En viss liten grabb har börjat få gaddar och sov jättedåligt i natt, och det innebär att även jag sov dåligt eftersom jag måste ta hand om honom. Från kl. 02 i natt har Ludde väckt mig ca varannan timme. Trött..
Hoppas på bättre sömn för oss båda nu i natt istället.
Bilder från gårdagens och dagens turer med sparken:
22 Jan. -13
En kall dag i januari.
Som sagt, en kall dag i januari. Så kall att jag var tvungen att värma fötterna när jag kom hem från jobbet.
En tur med sparken
Precis när det började mörkna gav vi hurtbullar(jag, vovve och Ludde) på en tur med sparken. Första gången jag åker spark på MÅNGA år!
Fick låna den av Johnnies mamma, blev så sugen på att åka spark igen och hon hade en som hon inte använder så ofta.
Frågan var bara hur jag skulle få med Ludde på bästa sätt. Testade en sak jag funderat på länge, att ta bilbarnstolen och spänna fast den på något vis. Gick bättre än förväntat, och jag lyckades sätta fast den ordentligt på ett väldigt enkelt vis. Den satt som berget, bättre än i bilen till och med!
Sen tog vi en tur på ca 5 km. Eftersom det började mörkna hade vi gott om reflexer på oss. Dock hade jag inget till sparkens framdel, men kom på att jag hade några reflexer man ska sätta i stigbyglarna när man rider. Perfekt!
Bilarna bländade av långt innan mötet, det bevisar att vi syntes bra.
Det var ordentligt svettigt, hade glömt hur jobbigt det var att åka spark! Men bra träning. Nästa gång ska jag dock ta lite tunnare kläder..
Träning
Frukosten är precis avklarad. Jag vet att klockan närmar sig 11, men för det första klev jag och Ludde upp sent, och för det andra har jag satt fart i pannan, matat Ludde och tränat innan frukost.
Det var svårt att tända i pannan idag, men nu brinner det fint. Är det en karriär jag inte ska satsa på så är det som pyroman!
Igår körde jag äntligen igång med min träning ordentligt. Nu jäklar ska jag komma i form! Förkylningen har gett sig och min ömma fot har blivit bra igen. Har nämligen en gammal arbetsskada i foten som jag trodde läkt ordentligt, men ibland dyker den upp på nytt. Den kan helt plötsligt börja göra ont utan någon självklar anledning, men med några dagars vila brukar den bli bra igen.
Igår åkte jag till stan och mötte upp brorsan och Anders på Klättercentret i vanlig ordning. När vi klättrat tills händerna sagt ifrån körde vi lite i deras enkla gym. Jag körde ca 2 km på roddmaskinen, sen var jag både trött och svettig. Då var jag nöjd för dagen!
Idag körde jag alltså ett kort pass(ca 40 min.) hemma framför tv:n. Blev intervallträning på både crosstrainern och träningscykeln.
Nu ska jag lägga min lite smågnälliga son och duscha. Återkommer!
Sängbygge
I lördags var vi som sagt en sväng till IKEA. Vi fick äntligen "rumpan ur vagnen" ock köpte en ny säng! Johnnies kompis Engström hängde med in till stan, vilket var tur. Då kunde vi hjälpas åt med att släpa på Ludde, släpa på stora kartonger och hålla koll på allt. Utan honom hade det nog inte gått!
Den gamla sängen har gjort sitt och lite till, så den nya är mer än efterlängtad. I lördags hade vi fullt upp, och igår var Johnnie ute med plogbilen större delen av dagen. Mot kvällen ville han börja bygga säng, så vi körde igång. Vid ca 01.30 gav vi oss, vi började tänka så luddigt på grund av tröttheten.
Men eftersom vi höll på att bygga säng i sovrummet bäddade vi åt oss på golvet vid köket. Riktigt mysigt, ungefär som att tälta!
Ludde sov i tvättstugan. Dels så står hans barnvagn där, och dessutom kunde vi dra igen dörren dit när vi packade upp lådor och annat som låter lite. Han sov som en stock. Kan tillägga att dörren till tvättstugan är i hallen, så ni inte tror att vi har tvättstugan i källaren eller liknande. Vi har inte ens en källare..
Vi tog dom gamla madrasserna och la på golvet. Vi har sovit såhär sen vi träffades, med fullstor säng men en 1.20-bäddmadrass. Hans säng var så hård att jag släpade dit min bäddmadrass hemifrån. Vi har sovit helt okej på de viset, men nu när Ludde kommit vore det härligt att kunna mysa alla tre i sängen utan att någon trillar av bäddmadrassen.. Haha!
Som ni ser på bilden är det riktigt stökigt för tillfället. Lådor, madrasser och annat skräp överallt. Så besök undanbedes vänligt men bestämt under dagen.
Tavla på travaren
I fredags målade jag klart tavlan på min travhäst Bullen:
Är riktigt nöjd, då jag tyckte att jag fångade Bullen riktigt bra med penseln. Använde bilder på honom som hjälp, men fick ta hjälp av ca 5 bilder för att fånga det finaste från alla och på så sätt få till en bra målning.
Nästa steg är att måla av unghästen, vilket blir lite svårare. Har nämligen inte så jättemånga bra bilder på henne än.
Fullbokad lördag!
Igår hade jag fullt upp från morgon till kväll, så därför blev det inga nya inlägg. Först åkte vi till IKEA, sen snabbt hem, bytte om och sen vidare till Johnnies mammas 60-årsfest.
Eftersom det var knutfirande i Österby, smet vi ifrån festen lite snabbt för att kolla på knutgubbar. Detta är en lokal tradition som jag aldrig hört talas som innan vi flyttade hit. Man bygger/syr dräkter så det hela kan kallas för en stor, avancerad maskerad. Brukar vara väldigt kul att titta på då en del lagt ner massor av tid till sin förklädnad.
Efter att ha besökt några vänner, fikat(vilket är tradition för oss vid knutfirandet) och tittat på knutgubbar åkte vi tillbaka till festen. Jag var nykter då vi hade hand om Ludde hela kvällen.
Vid 12-tiden i natt kom vi i säng och sov som stockar, alla tre. Ludde var med oss hela dagen, och hade trots trötthet skött sig jättebra hela dagen. Duktig pojk!
Under festen var han väldigt nyfiken på Johnnies brors söner:
Minibebis
En kompis till mig hade länkat till detta på facebook, och jag var tvungen att se klippet. Det handlar nämligen om en väldigt tidigt född liten bebis, och pappan filmar barnets första år i livet.
Ni som tycker att erat barn var litet och skört när den var ny(och född när den skulle födas) bör se detta, för dom kan vara ännu mindre och ännu skörare..
Från att modern börjar gråta i början av klippet, och sen hela klippet igenom, grät jag så att tårarna forsade. Nog för att Ludde var en riktig bamse om man jämför med många av dom andra barnen som låg på Neo, men vi varit med om alla dessa slangar, kuvöser, sköterskor m.m. Eller rättare sagt Johnnie har upplevt det. Jag var bara ner en gång till intensivavdelningen där dom minsta ligger. Ludde var så stark att han inte behövde ha andningshjälp och liknande utan kunde flyttas till den andra avdelningen rätt snabbt. Där dom starkare barnen fick bo med sina föräldrar i små rum.
Hur som helst, se klippet och fascineras av denna lilla bebis.
Röntgen
Igår kom kallelsen till röntgenundersökningen, 11 februari ska jag in på undersökning.
Ny tavla
Igår blev jag åter igen sugen på att måla, så nu är jag igång med en ny tavla. Förra gången blev det min ponny Tara, nu är det travhästen som börjar ta form.
Det var dock inte helt lätt att få till det, men nu börjar det likna nåt.
Förberedelser inför sängköp
Igår blev det lite ändrade planer. Tänkte vara hemma och skotta snö, ta in ved, städa, gå en lång promenad m.m. men istället blev det en tur in till Uppsala.
Johnnie behövde köra in en av lastbilarna och sen bli hämtad, så jag avbröt snöskottandet och gick in för att byta om. Vi har nämligen pratat om att under veckan åka in och välja ut en ny säng, och nu när vi ändå skulle in kunde vi ta det i samma veva.
På med nya kläder och in i bilen. Fick vänta en stund på att Johnnie skulle bli klar, men Ludde sov sött så det gjorde inget. Vi träffade även på en bekant på parkeringen så vi pratade lite innan vi begav oss.
Vi åkte vidare till IKEA för att kolla deras priser och utbud. En lite smågnällig Ludde gjorde att vi gick och åt i deras restaurang först. Jag började också bli hungrig, och för att undvika en otålig och gnällig flickvän var det bäst att börja med maten.
När vi var mätta och belåtna gick sängletandet som en dans, och Ludde låg och mer eller mindre gapskrattade på en av sängarna under tiden.
Nu vet vi vad vi ska ha, men har inte köpt nåt än. Nästa vecka tänkte vi åka in med en släpkärra och handla, om allt går som tänkt.
Blivande klättrare?
Igår följde Ludde med och klättrade i stan tillsammans med mig, min ena bror och hans kompis. Jag var lite orolig hur det skulle gå med Ludde, men han skötte sig exemplariskt! Han satt och tittade, funderade och tuggade på sina strumpor(en var så blöt att jag kunnat vrida ur den).
Mot slutet plockade jag upp honom så att han fick sträcka på sig. Då skrek han av skratt, så han verkade tycka att det var roligt att följa med. Han hade ju mycket att titta på, och det är huvudsaken.
Några tittade lite fundersamt och nyfiket på Ludde, men det är väl helt enkelt inte så vanligt att man släpar med sig så små barn när man ska klättra.
När vi var nöjda fick Ludde lite mat och sen åkte vi hemåt. Körde hem grabbarna mot att dom passade Ludde medans jag handlade. Ludde var trött och lite småtjurig i bilen, men det kan jag förstå. Inte varje dag man hänger med och klättrar!
Tänkte gå och lägga mig tidigt men fastnade framför "Det Okända" på tv:n. Ville se början och höra vad det handlade om, och det visade sig vara filmat här från trakten. Så både jag och Johnnie blev kvar uppe. Ludde gick och la sig och sov sen fram tills 8 idag, duktig pojk! Han börjar lära sig sova hela nätter nu, och det är jätteskönt.
Nu ska jag och Ludde gå ut och skotta snö.
Ludde idag:
Haha, det är helt klart min avkomma! Finns inga tvivel!
kan inte låta bli att skratta när jag ser den här bilden.. En liten psykopat!
Sliding stop
Uppenbarligen är det inte bara westernhästar(och våra hästar i leriga hagar) som kan göra en Sliding stop:
Föräldrarnas utekatter kan också!
För er som inte vet hur en Sliding stop ser ut, så kan man enkelt söka på nätet. Det är helt enkelt en rörelse(eller vad man nu kallar det) inom western. Hästen gör helt enkelt en tvärnit och glider på bakbenen. Ni westernkunniga får hojta till om jag förklarat det fel på något vis!
Hej mitt vinterland!
Nu är hästarna utsläppta i det härliga vinterlandskapet med sol och pudersnö. Trodde att dom skulle skutta runt och busa, men höet var strået vassare(haha!).
Ludde sov sött i bilen hela tiden, så jag kunde släppa ut hästar och mocka helt ostört. Precis när jag var klar började barnvakten(hans lilla komradio) meddela att det började bli lite väl kallt i bilen, men jag hade klätt på honom ordentligt så han var varm och go.
Nu när jag kom hem tänkte jag skotta snö, men Johnnie hade tagit plogbilen OCH snöskyffeln när han stack och jobbade. Hans ordinarie hade han nämligen glömt i Pontus bil...
Så jag tog in ved och matade utefåglarna i stället. Snöskottningen får vänta. Eftersom jag skottat igår var det inte så mycket, så låt gå.
I eftermiddag ska jag och Ludde, tillsammans med brorsan och hans kompis Anders, åka och klättra. Gäller bara att Ludde hunnit sova då, så han är pigg och glad. Just nu skuttar han runt på golvet i sin lilla bil, med dreggellappen i munnen. Dreggel kanske stavas med ett g? Dregel? Datorn tycker i alla fall det, men mitt uttal tycker att det skulle passa bättre med två.. Aja, nu fattar.
Dom små lapparna är bra för små slemmiga barn, men det var väl inte riktigt tänkt att han skulle ha dom i munnen...
Snöskottning
Tror att jag var rätt ensam om att gå ut klockan 22.30 och skotta snö fram tills 23.30. Såg ut som om det hade kommit en del snö så jag drog på mig ytterkläderna och gick ut. Ca 2 dm hade kommit, så det var bara att köra igång!
Hade sånt flyt att jag tog hela uppfarten, hela vägen fram till asfalten. Den snö jag skottar nu, slipper jag skotta imorgon.
Nu är jag nöjd för idag, helt slut! Men då kommer jag sova gott.
Tur att jag införskaffade en pannlampa i höstas, för den har kommit till nytta många gånger!
Johnnie är ute och plogar, så jag håller ställningarna här hemma genom att elda, skotta snö, städa, laga mat och passa Ludde. Nu ska jag som pricken över i:et värma upp sängen tills hans hemkomst.
God natt!
Tjurruset 2014
Jag ska inte bara komma i form igen efter graviditeten och cancern, jag ska komma i min bästa form någonsin under 2014! Den 5 oktober ska jag delta i Tjurruset, det hårdaste loppet jag anmält mig till hittills. Jag och brorsan har pratat om detta i flera år, men det har inte blivit av.
Först missade vi helt enkelt att anmäla oss, 2012 var jag gravid i oktober(Visste jag ju självklart inte i förväg, men tanken var att jag skulle vara de) och 2013 var jag fortfarande sliten efter cancern. Men nu har jag inte så mycket att skylla på!
Nu finns det ingen återvändo!
Är fortfarande lite förkyld, men hoppas på att vara frisk om en vecka så att jag kan börja träna lite försiktigt.
Snöig ridtur
Idag när jag klev upp var det riktigt mysigt vinterväder ute. Ett mjukt, fluffigt täcke av snö låg över marken, och massor av små snöflingor singlade ner från himlen.
Perfekt ridväder!
Johnnie har möjlighet att passa Ludde, så jag sätter mig i bilen och åker till stallet. Redan på väg dit ökar mängden snö från himlen. Börjar tveka.. Det blåste trots allt en del också..
Nä, jag måste utnyttja dom få gånger jag kan smita ifrån Ludde! Hämtade Bullen i hagen och gjorde i ordning honom.
Vi gav oss iväg och det blåste och snöade ordentligt. Bullen såg skeptisk ut och jag frös redan om kinderna(och saknade en halsduk..) men har vi kommit så långt så ska vi vidare.
Jag såg knappt vägen framför oss för all snö jag fick i ansiktet, och jag var skeptisk till om Bullen hade så bra sikt han heller. Det gick i vanlig ordning trögt för Bullen på vägen bort från gården, men när vi tillslut vände blev det andra bullar! Jag tänkte att vi skulle trava lite, och på så sätt låta Bullen ge utlopp för energin. Men han sköt iväg i galopp omgående och det kunde han väl få. Det var ju trots allt en enslig skogsväg utan risk för bilar. Fick vid några tillfällen lägga mig platt mot hans hals för att undkomma några snötyngda slyträd och grenar.
Jag såg så gott som inget alls, för han sprang så fort att all snö hamnade rakt i mina ögon. Fick kisa för att kunna ha ena ögat lite öppet.
Tillslut saktade jag in honom och stoppsträckan var säkert 200 meter, så pigg var han! Men jag ville inte att gamla gubben skulle få en hjärtattack, så han fick ta det lugnt resten av turen.
Om nästan exakt 3 månader fyller Bullen 20 år, men "Still going strong" när han själv känner för det!
Pratade med veterinären när hon kom och vaccinerade, och om några veckor ska hon kolla igenom Bullen ordentligt. Eftersom han börjar bli till åren och gått på travet i många år vill jag ha honom ordentligt undersökt så jag vet hur mycket jag kan begära av honom.
Hon tittade på honom lite snabbt, och tyckte att han tappat lite väl mycket muskler under det senaste året. Så tänderna ska kollas också.
Hästutsläpp med blodvite
Jag och Ludde åkte och skötte om hästarna idag. Eftersom det frusit på valde jag att sätta i broddar i Bullens bakskor, tog nämligen ur dom när han var svullen och det ändå var plusgrader ute.
När jag stod där och pysslade upptäckte jag en röd prick på hästskon. Hann tänka "Vart har han varit eftersom han har röd färg på skon?" innan jag drog fingret över det och upptäckte att det var färskt blod.
Tittade förskräckt på Bullens ben någon sekund medans hjärnan febrilt undrade vart blodet kommit ifrån. Var blöder han? Vad har han gjort?
Hjärnan jobbade vidare, näsblod kan komma plötsligt. Nej, inte det heller..
Visar sig vara mitt finger som fått ett relativt litet sår, men blöder så det droppar. Märke inte när jag gjorde illa mig, så jag har ingen aning om vad jag gjorde. Skönt att det var jag och inte Bullen i alla fall!
Fick dock gå och tvätta av handen, blev så klibbigt och obehagligt..
När jag släppte ut hästarna stod Bullen en lång stund i dörrhålet och tittade på det nya vinterlandskapet. Det är inte bara stockholmare som blir lika överraskade över snön varje år, utan även Bullen.
Sen busade han runt i snön som en fölunge. Det är min blivande 20-åring de!
Pulkaåkning
När det slutat snöa ute gick jag, Ludde och vovven ut för att skotta snö och få lite frisk luft. Ludde fick inviga sin nya pulka som han fick av mina föräldrar i julklapp, och jag tror att han gillade den.
Han satt och tittade på medans jag skottade och trots att det blåste snö på honom ibland sa han inte ett ljud. Jag hade packat in honom rätt bra så att han inte skulle frysa i den kalla vinden som emellanåt svepte fram.
Fårskinnet kommer för övrigt från föräldrarnas egna får, och angående färgen på pulkan tyckte mamma att han skulle ha en rosa så att dem matchade hennes bil. Dessutom vet alla att riktiga killar klarar av att klä sig eller använda rosa grejer utan att skämmas!
Under tiden som jag skottade snö låg vovven och tuggade på brädbitar som blivit över. En riktig flistugg..
När jag skottat klart gick vi en liten promenad på åkern framför huset. Då fick vovve springa fritt och vi kom bort från vägarna. Kändes inte bra att Ludde satt i pulkan när vi gick längs vägen. Han sitter så oskyddat..
När vi kom in var vi rosiga om kinderna och nöjda med utevistelsen. Ludde blev först upprörd, men det visade sig att han var trött efter den nya upplevelsen. Nu sover han gott, och Johnnie(som plogat snö hela dagen) kom just hem.
Kanske blir en promenad till senare idag med barnvagnen, får se hur vädret är och hur Ludde känner sig.
Snö
Nu gör vintern ett nytt försök att inta norduppland. Har inte varit ut än, men det ser ut att vara blötsnö hittills, så jag måste ut och skotta snö innan minusgraderna kommer. För här hemma står termometern på 0-gradigt, men minusgraderna skulle komma under dagen. Fryser blötsnön blir det inte kul att skotta.
Förutom att skotta snö tänkte jag gå en promenad med halva familjen(vovve och Ludde) så vi får komma ut i friska luften. Det blåser lite och snöar, men det är inte värre än senaste snövädret jag var ute i.
Förövrigt vet jag inte riktigt vad jag ska hitta på idag.. Men nåt kommer jag säkert på.
Typiskt att snön kommer lagom tills att granen ska ut och pyntet ska packas ner igen. Bättre lycka nästa jul!
Förkyld..
Just nu är jag väldigt förkyld. Den låg länge och väntade på att slå till, och trots att jag kämpade emot så mycket jag kunde intog förkylningen tillslut min kropp. Typiskt!
Dom senaste dagarna har jag nyst hela tiden och snoret flödar likt Storforsen i Älvsbyn.. Kan aldrig sluta förvånas över allt snor en förkyld kropp producerar! Man borde bli uttorkad?
Eftersom jag aldrig tränar när jag är sjuk går jag bara och väntar på att bli av med förkylningen. Jag vill så gärna börja motionera igen och stärka kroppen på nytt.
Hittills detta år har motionen bestått av promenader tillsammans med vovven och Ludde. Inget fel med de, men jag skulle vilja variera träningen med att cykla, jogga, åka skidor m.m. mellan promenaderna.
Bild från promenaden i förrgår:
Så snälla förkylning: Ge dig nu!
Läkarbesök!
Idag åkte jag in till stan för att gå på mitt första återbesök hos läkaren. Min första 3-månaderskoll efter friskförklaringen.
Jag mötte upp Camilla vid IKEA, för hon ville följa med och fota till sitt skolarbete.
Själva läkarbesöket gick bra. Jag fick träffa en ny läkare, men min gamla(Bengt) kom över en sväng. Han tyckte att det var jättekul att träffa mig och se hur pigg jag blivit under dom senaste månaderna. Vi gick igenom det vanliga, dvs hur jag mår, hur familjen mår, hur det går med samlivet m.m.
En gynundersökning gjordes, precis som vanligt. Det känns alltid lite konstigt att ta av sig byxorna och hoppa upp i den klassiska stolen inför relativt främmande människor, men jag börjar bli väldigt van efter alla gånger. Dom tar en titt hur läkningen ser ut och om jag fattat det rätt kollar dom även efter tecken på cancer eller annan avvikelse.
När undersökningen är klar diskuterade vi lite hur den närmaste framtiden ser ut. Om några veckor ska jag på röntgen, inte för att dom misstänker nåt utan för att helt enkelt ha koll. Och inom en snar framtid ska jag få besöka reproduktionscentrum på Akademiska sjukhuset för att diskutera en återförening mellan mig och min gamla äggstock.
Jag vill nämligen höra lite hur det är tänkt nu framöver. Så jag vet vad jag ska vara beredd på. Nu när själva cancerdelen är avklarad och jag fått vila känner jag mig nämligen "fit for Fight" och redo att ta nästa steg. Ge mig en ny utmaning! (Helst inte en dödlig sjukdom tack..).
När läkarbesöket var avklarat gick jag och Camilla runt och fotade lite här och var där jag varit. Hon fotade även under själva läkarbesöket, dock inte gynundersökningen. Det första Johnnie sa när jag berättade att Camilla skulle fota var nämligen: "Va? Ska Camilla fota när du blir undersökt!?"
Känns som om jag lämnar ut mig själv tillräckligt, så det blir inga såna bilder! Men hon fotade läkarna och när vi sitter och pratar.
Vi fick fota överallt där vi frågade om tillåtelse, alla var så snälla och tillmötesgående! Självklart kom inga patienter med på bilderna, bara läkare och sköterskor.
Träffade på massor av folk jag känner, allt från grannar till vänner och bekanta. Vart jag än gick mötte jag på någon! Fick sitta en lång stund och berätta för Johnnie om vilka jag träffat och vilka som hälsade till honom.
Johnnie var hemma med Ludde, det var bara ett enkelt läkarbesök så jag tyckte att det var onödigt att släpa med dom in till stan. Dessutom hade jag Camilla med mig ifall jag skulle behöva moraliskt stöd.
Nu ska jag kolla på Maria Wern, så jag hinner inte skriva mer just nu.
Barnmat
Funderar på att gå och lägga mig.. Klockan är inte ens halv 9 på kvällen, men jag är förkyld och huvudet värker. Jag sover dåligt på nätterna, vilket inte är något nytt eftersom det varit så sen jag fick ont i ryggen för nästan ett år sen. Men nu dom senaste dagarna har jag haft ont i nacken och det brukar sluta med huvudvärk.
Jag tror att det är sängen som är problemet. Vi har pratat jättelänge om att köpa ny, men det har helt enkelt inte blivit av än. Men nu börjar det bli akut, för jag kan inte gå runt med öm nacke och huvudvärk varje dag.
Jag har även mått illa till och från under början på det nya året. Johnnie och hans kompisar skojade om att jag kanske var gravid och vilka superspermier Johnnie måste ha eftersom jag inte kan bli med barn(ska i alla fall inte kunna de just nu). Det låter kanske taskigt att dom skojar om de, men det gör inget alls för min del. Jag satt bredvid och skrattade åt deras sjuka samtal!
Självklart känns det tråkigt att inte vi, som dom flesta andra, kan bli gravida relativt lätt. Men jag måste ha lite självdistans och kunna skoja om allt från cancern och döden till barntillverkning och sjukhus för att kunna hantera hela händelsen.
Nog om det. Nu har jag lagat mat och ätit. Ludde ville också vara med och äta, så jag tog lite kokad potatis och morötter och kastade i mixern. Blev en fin puré som han glatt smaskade i sig tillsammans med ett och ett annat litet finger.. Det som blev över stoppade jag ner i en gammal barnmatsburk, så han har lite till imorgon också.
Nä, nu ger jag upp för idag! God natt!
Cancerprat
När jag var ute och red idag träffade jag på en granne jag regelbundet träffar på när jag är ute och rider. Nu var det självklart längesen eftersom jag precis kommit igång med ridningen igen.
Han är alltid lika pigg och glad, och när jag möter på honom brukar vi stå och prata rätt länge.
När jag såg honom komma ut genom ytterdörren stannade jag Mirran och hejade. Han frågade hur det var och man märkte att han lite smått osäkert och trevande närmade sig ämnet cancer. Men det tog inte lång tid innan han frågade: "Du hade varit rätt sjuk va? Var det cancer?"
Vi pratade på om allt från ryggvärk och blödningar till behandling och efterkontroller. Jag är ju inte blyg, och berättar gärna det folk vill veta. Han hade en närstående som opererats efter att man hittat cellförändringar, så han var dessutom insatt i ämnet.
När vi kände oss nöjda med mitt fortsatte vi med hans besvär. Han hade skadat axeln, så alla har vi våra problem!
Jag har absolut inget emot att folk tar upp ämnet, för jag vet att alla som på något vis känner antingen mig eller Johnnie vet. När jag möter nya människor som till exempel känner Johnnie men inte mig, händer det ofta att dom tassar kring ämnet som en katt kring het gröt. Men jag måste erkänna att det är rätt underhållande och skönt med personer som klampar fram och går rakt på sak. "Hur är det med cancern?" "När ska du på efterkontroll?" "Tragiskt att någon som du ska behöva få cancer, under graviditeten och allt"
Problemet med sjukdomar är att folk gärna håller det för sig själva. Visst, det kan vara pinsamt och jobbigt att prata om, men genom att prata öppet om de sprider man kunskap.
I mitt fall blir jag glad över att tjejer/kvinnor ser till att gå på sina cellprovtagningar efter att ha hört om mig. Som med alla sjukdomar är det viktigt att reagera på symptomen och hitta problemet i tid. När det gäller cancer handlar det verkligen om liv och död.
Mirran och Skruttan
Idag red jag Mirran en sväng. Är riktigt nöjd, då jag för en gångs skull lyckades tygla hennes energi något. Hon är väldigt pigg och har väldigt mycket framåtbjudning. Då långt är det kul att rida henne, men det är jobbigt att rida en häst som bara vill öka tempot så fort hon får chansen.
Jag har jobbat en del med halvhalter och tempoväxlingar, utan att nå bra resultat. Men i dag kom vi på vad som passar oss båda.
Jag jobbade hela ridturen med tempoväxlingar och i traven(då hon jämt ska öka, gärna slå över till galopp om hon får chansen) gjorde jag antingen en halt eller saktade av till skritt direkt när hon började öka. Jag har ofta fått höra att jag är för snäll när jag rider, så jag försökte vara lite extra bestämd.
Efter ett tag började hon fatta vinken och lyssna lite bättre. Ska nöta vidare på samma vis och förhoppningsvis komma bättre överrens med Mirran framöver. När hon har fått lite kondis skulle jag vilja rida för en tränare med henne.
När Mirran var klar tränsade jag Skruttan och gick en kort sväng med henne. Hon var pigg och "på hugget" hela promenaden, men gjorde inga dumheter. Man får dock akta tårna lite eftersom hon lätt tittar på allt annat och glömmer var hon ställer ner sina dasslock till hovar..
Imorgon ska jag nog ta och klippa Mirran. Inte helt och hållet, men hals och bog. Hon svettas så otroligt mycket, och nu när jag rider allt oftare känns det som om det behövs. Bullen däremot, får se ut som en nalle resten av vintern!
På besök i Västeråsområdet
Nyss hemkommen från Västerås där min moster och hennes man bor. Eftersom vädret var höstväder, och inte vinterväder, kunde Johnnie hänga med. Johnnie har ju snöjour, så hade det varit minsta risk för minusgrader hade han behövt stanna hemma.
Hela familjen kunde åka dit på besök vilket var extra kul. Alltid kul att ha familjen samlad!
Trevligt att träffa Helen och Peter igen. Dom har så härlig humor, lagar god mat och eftersom Helen är hästtjej har vi en hel del gemensamt. Hon har dessutom också en unghäst i sin ägo, så vi kan prata mycket om unghästträning. Hon kör dock på arabiska fullblod, medans jag kör en härlig blandning av hästraser i mitt(föräldrarnas) stall.
Nu är jag helt slutkörd och tänkte krypa till kojs. Imorgon ska jag åka och pyssla med hästarna, hoppas på roligare väder än senast!
Bortglömt träns
För ett tag sen hittade vi på min mosters gamla träns hon använde till sin förra häst. Senast vi hälsade på henne började hon prata om de där tränset och huruvida det skulle passa hennes nya unghäst.
Imorgon ska vi hälsa på henne och hennes man, och tänkte överraska henne med att ta med hennes träns. Det var dock i väldigt tråkigt skick efter att ha legat bortglömt så länge(ca 15-20 år..) så jag tog med de hem för att smörja upp det ordentligt.
Nu har jag rengjort och smörjt tränset ordentligt. Fick hålla på ett tag då lädret sög i sig oljan direkt, bra törstigt med andra ord.. Tränset börjar mjukna och nu ska det bara få ligga och torka i godan ro.
Jag tycker att det är mysigt att sitta och smörja hästgrejer såhär på lördagskvällen. Gärna framför tv:n eller med radion på. Tyvärr har jag tidigare varit allt för dålig med att smörja mina hästgrejer. Man glömmer, hinner inte.. Men nu den senaste tiden har jag varit duktigare på det. Vill man att utrustningen ska hålla så måste man ta hand om den.
Om någon hästägare där ute just nu får lite dåligt samvete över att grejerna inte blir smorda, hojta till så kan jag hjälpa till med det! Som sagt, jag tycker ju att det är rätt kul. Nu när man har tid!
Vore en bra företagsidé att smörja hästgrejer. Tror många skulle nappa på det!
Förmiddag i stallet
Kom nyss hem från stallet där jag varit hela förmiddagen. Vädret var verkligen inte det bästa, men jag masade mig ut ändå.
Det tog en bra stund att få Bullen ren, då han jobbat länge med att lera ner sig ordentligt. Han har fått vila ett tag på grund av ett svullet ben, men nu ser allt bra ut igen och det är dags att komma igång med ridningen igen.
Mirran, som är frisk och pigg igen, fick följa med som handhäst. Det visade sig att det hö hon fått tag i när hon kommit lös i stallet innehöll gammalt ensilage. En jägare fodrar i kanten av den åker där höet var taget ifrån, och en tuss ensilage hade alltså kommit med av misstag. Detta såg man dock inte förrän balen blivit öppnad, vilket Mirran glatt fixat på egen hand..
Till en början hade jag bara tänkt att vi skulle skritta, men hästarna var så taggade att det även blev lite trav och en galopp. Vet inte vad som gjorde Bullen så "på hugget", men han var en helt annan häst. Kanske var det vädret, det senaste årets vila eller Mirrans sällskap. Vem vet? Kul var det i alla fall.
Vädret var dock inte på vår sida under ridturen. Det kom bara små skurar innan vi stack iväg, men från att jag satt mig på hästryggen regnade det oavbrutet hela tiden. Vi var plaskvåta när vi kom hem, och jag var tvungen att byta kläder när jag kom in.
När jag var klar med Bullen och Mirran tränsade jag Skruttan och gick en sväng med henne. Jag tycker att det är jätteviktigt att ha en häst som klarar av att lämna flocken, så det är de vi övar på just nu. Visst blir hon lite mer spänd av att gå själv, men hon har hittills skött sig väldigt bra.
Efter en förmiddag ute i regnet är det skönt att komma in i värmen igen. Får se om jag masar mig ut ännu en gång sen med barnvagnen. Nu ska jag i alla fall tysta min hungriga mage med lite köttfärssås!
Julgransvandalism...
Ludde körde in i granen idag. Inte första gången det händer då jag fått rädda honom från den några gånger. Nu skulle han antagligen hämnas för att den fått honom att gråta, för han körde in i det så att den välte..
Efteråt satt han nöjt och betraktade sitt mästerverk. När hans mor ställt upp granen igen skuttade han glatt vidare mot nya äventyr.
Kort promenad i mörkret
Nu på eftermiddagen masade jag mig ut i mörkret tillsammans med Ludde och vovven. Vi kan ju inte vara inne hela dagen bara för att det är tråkigt väder ute!
Det tog emot till en början, men när vi väl börjat gå kändes det riktigt skönt. Frisk luft, motion och distans till datorer, tv m.m. Lugnt och skönt!
Tänkte bara gå 2 km, men tog en kilometer till av bara farten.
Bilden är från gårdagens 2-timmarspromenad, men vi såg likadana ut idag!
Ludde sov gott när vi kom hem, så jag parkerade honom utanför huset medans jag bar in en massa ved. Skönt med lite lätt motion trots förkylningen. Tränar aldrig om jag är förkyld, men promenader och lite vedförflyttning kan man unna sig emellanåt.
Till sist: Tack till alla bilister som bländar av när dom får syn på fotgängare. Det är nämligen lika skoj att få hellyset i ögonen när man går som när man kör bil..
Sjuk häst
Igår ringde mamma och berättade att Mirran var sjuk. Mamma hade hittat henne lös i stallet på morgonen, men det enda hon fått tag i var hö. Eftersom hästarna näst intill har fri tillgång på hö ute borde inte detta göra något, men Mirran visade tecken på kolik(magont).
Mamma gick med henne i en timme och hon verkade mycket piggare. Hon beskrev det som att hon "släpat" Mirran bort från gården och Mirran släpat henne hem. Ett gott tecken, för Mirran tar sällan hänsyn till ens egna promenadtempo. Det ska gå fort fort fort!
Mirran åt och drack, och inga tecken på kolik syntes efter promenaden. Mamma var tvungen att åka till stan på eftermiddagen, men jag och Ludde åkte ut till gården och kollade till sjuklingen. Man såg att hon legat ner nyligen, men hon stod upp när jag kom körande, och åt lugnt av sitt hö.
Jag har inte pratat med mamma idag, så jag vet inte hur läget ser ut just nu. Men hon skulle ha hört av sig om hon fortfarande var sjuk.
Hästarna vaccinerades för några dagar sen, och dom kan bli lite hängiga av det. Dock borde dom kanske inte visa koliksymptom. Men vi var överrens om att ringa veterinären om det inte gick över. Hon har kanske helt enkelt fått i sig något olämpligt i hagen, eller helt enkelt vräkt i sig för mycket hö när hon var lös.
Förhoppningsvis var det bara något tillfälligt. Magknip kan ju alla få.
För nästan exakt två år sen blev jag tvungen att låta avliva min ponny efter ett kraftigt kolikanfall. Och vi vill inte förlora hennes helsyster av samma anledning.
Nu ska jag ringa mamma och höra hur det står till med pållen. Återkommer om de.
Blodprov
Idag kom Camilla på besök. Hon följde med mig till vårdcentralen när jag skulle lämna blodprov eftersom hon behövde några bilder till sitt skolarbete.
För dom som missat det så pluggar Camilla till fotograf och gör just nu ett projektarbete om mig och cancern. Hon ville gärna följa med och fota när jag skulle lämna blodprov, så att hon har så mycket bilder som möjligt att välja mellan när arbetet ska sättas ihop.
När det var min tur att gå in och lämna provet frågade jag sköterskan om det var okej att Camilla fotade. Hon sken upp och sa att det fick hon självklart göra. Sen var hon nästan lite fnissig under provtagningen och när vi var klara sa hon att vi blivit kändisar. Härlig sköterska!
Själva provet gick jättebra och det kom blod på en gång. Kändes riktigt konstigt att vara där igen, för nu var det längesen sist!
När vi kom hem satt vi och pratade en lång stund. Under tiden skuttade Ludde omkring i sin gåstol/bil tills han var slutkörd. Då fick han sitta i Camillas famn en stund tills han somnade sött.
Nästa vecka ska jag på läkarbesök inne på Akademiska Sjukhuset. Första kontrollen efter friskförklaringen. Camilla kommer följa med och fota, även då till sitt arbete. För tro inte att jag är så seriös i mitt bloggande att jag skaffat mig en privat fotograf!
"Tidig" morgon
Gick upp tidigt idag. Eller tidigt och tidigt, det beror ju självklart på vad man jämför med. Vaknade vid 05.15 då Ludde ville ha mat, men Johnnie tog det eftersom han ändå skulle upp. Jag kunde dock inte somna om, trots att jag bara sovit 4 timmar. Hade nämligen svårt att somna igår med.
Ludde hade också svårt att somna om, utan övade glatt på sin talförmåga och sög på täcket. Tillslut bestämde jag mig för att gå upp och göra lite nytta.
Nu har jag ätit frukost, börjat elda i pannan och lekt lite med Ludde. Tänkte däremot sova en stund när Ludde bestämt sig för att vila. Blir nog någon gång under förmiddagen.
Vårat nyårsfirande!
Nyårsfirandet blev i vanlig ordning hemma hos oss med det vanliga gänget. Vi blev sammanlagt 8 ½ , lilla Svea kan nämligen inte räknas som en hel person! Ludde syntes inte till på hela kvällen, för han somnade strax innan gästerna kom och vaknade när nästan alla åkt.
Eftersom maten alltid verkar ta längre tid än tänkt la jag om strategin i år. Jag bestämde mig för att nästan allt skulle vara klart när gästerna kom, så att jag bara skulle behöva värma på de och sen servera. Köttet och såserna var klara långt innan gästerna kom, och när en timme återstod var allt klart förutom att jag och potatisen skulle göras iordning.
Men sånt flyt kan jag ju inte ha hela kvällen, så när jag stod i duschen märkte jag att vattnet inte rann undan. Visade sig vara totalstopp i avloppet. Det rann inte undan någonstans i huset. Slet tag i en handduk och sprang ut till Johnnie som matade Ludde i soffan. När han matat klart gick han ut för att se om han kunde fixa det.
Som tur var släppte det relativt snabbt, så jag kunde duscha klart. Men vi blev ändå minst en halvtimme försenade.
Slet på mig kläder och fixade potatisen. Då började gästerna komma och underbara som dom är satte dom genast igång att duka och göra klart.
Maten blev så klart försenad, men enligt gästerna var det i alla fall god. Är nästan helt nöjd, förutom förseningen och den ena såsen som inte blev helt bra.
Efterrätten stod Elin för, pannacotta och cheesecake. Jättegott! en var alla så mätta att vi mest satt och jäste. Förutom lilla Svea som hade mycket bus och spring i benen. Hon är van vid att sova kl 19, men höll sig glad och pigg fram tills fyrverkerierna var avklarade och alla började åka hemåt.
Dom flesta åkte strax efter tolvslaget, men vi som blev kvar började kolla på en väldigt konstig film. "Trolljägaren" tror jag att den hette. Den var så speciell att jag var tvungen att kolla tills den slutade. kl. 4..
När jag vaknade runt 5-6 för att mata Ludde mådde jag fruktansvärt illa. Kan tillägga att jag inte druckit en droppe alkohol då jag kände att senaste festens drickande uppnådde 2013´s alkoholkvot. Kände helt enkelt inget sug efter alkohol.
Men trots det har jag mått dåligt hela dagen. Johnnie var magsjuk nyligen, så frågan är om det är de jag drabbats av. I så fall har både förkylningen och magsjukan intagit fortet, dvs min kropp. Men än är inte slaget vunnet!
Nu ska jag krypa till kojs och förhoppningsvis är jag pigg och relativt kry imorgon. Förövrigt så var ingen av oss speciellt pigga idag, ingen förutom Ludde!
Pojkvän på nyårsdagen:
Vovve på nyårsdagen:
Kisse på nyårsdagen:
Ludde på nyårsdagen:
Nu på kvällen(efter en pizza) piggnade jag till och städade undan alla tecken på nyårsfirandet. Skönt att ha det gjort!
Förövrigt har jag bara latat mig hela dagen. Myst med Johnnie i soffan och kollat på lastbilar på youtube, gosat med Ludde i sängen och kollat på tv. Ungefär som vilken nyårsdag som helst!
Nä, klockan är mycket. Sova!
Gott nytt år!
Första dagen på det nya året. Det känns som en nystart, en ny chans att göra allt bättre än året innan.
I år har jag inga nyårslöften. Jag har redan långt innan nyåret bestämt mig för vissa saker. Jag ska njuta av livet, även under dom mest tråkiga, leriga dagarna. För jag vet att just detta var nåt jag surade över under min sjukdomsperiod. Vi klagar över småsaker, hela tiden. Jag kunde gå på jobbet och irritera mig på småsaker, bli arg på en bråkig ko och sucka över kalla vinterdagar. Istället borde jag ha njutit över att vara frisk, ha en underbar familj, ett jätteroligt och lärorikt jobb och helt enkelt inte ha några större problem att ödsla min energi på.
Jag ska ta igen allt jag missade under 2013. Det känns som om jag missat hela året, vilket jag på sätt och vis gjort. All fokus har legat på cancern och Ludde, så när jag tänker tillbaka på året är det allt jag har att säga om de.
-"Hur såg 2013 ut för din del?"
-"Fick cancer och barn...Det var typ allt som hände!"
Hoppas på att slippa återfall i år. Haha, tänk vad knäppt egentligen.. Vilka olika mål och förhoppningar vi har om det nya året! Men det vore skönt att vara frisk nu ett tag. Jag tar det inte hälsan för givet som jag gjorde förr, för nu vet jag hur fort det kan ändra sig.
Förra året mådde jag prima på nyårsafton, så på ett år har jag hunnit bli sjuk, behandlas, få barn och friskförklaras. Så jag har i alla fall inte legat på latsidan under 2013!
Men under det nya året vill jag få tillbaka min kondition, komma igång med ridningen igen och åka iväg på semester i sommar. Jag har inga små krav, men det ska man inte ha heller. Som man brukar säga: Siktar man mot stjärnorna når man åtminstone trädtopparna!
2014 - Ett nytt år med nya möjligheter.
